sandraceciliakarlstrom

Jag tänkte att jag skulle skriva nåt. Men den här sidan har stått uppe och tom i 2 timmar så det verkar inte bli så mycket till skrivande. Jag vet precis varför. Det är tomt, jag känner mig tom. Lika tom som denna sida var innan jag började skriva det här. Lika tom som en pantad flaska. Tom.

Det enda jag mer kan säga är att smärtan inte är lika djup längre, den tynger mig inte lika mycket som för ett par veckor sedan, men jag är långt ifrån att vara mig själv igen. Hjärtesorg är inte lätt att ta sig igenom och det tar tid, men det får ta den tid det tar även om jag helst av allt bara skulle vilja att allt var över nu. Att ignorera och försöka stressa sig ur det kommer bara göra det hela värre. Men det är inte kul på något sätt och det här är inget jag önskar att någon ska behöva gå igenom.

Det är den värsta smärtan jag varit med om.

Nä, jag kommer inte tillbaka till bloggvärlden just nu. Jag försvinner från livet ett tag, det här funkar inte längre. Jag är inte okej. Jag är förstörd.

Igår lämnade vi in det sista arbetet, nu är kurserna officielt över och ni anar inte vilket sjukt skön känsla det är! Den här läsperioden har varit ett helvete, men nu är det äntligen över och det ska firas med tentaröj ikväll! (Dock blir det mer "projektarbets-röj" för vår del eftersom vi inte haft någon tenta denna denna gång).

Denna dag började dock med en grilltur uppe på Mjölkuddsberget. Solen visade sig för första gången på en evighet så det var riktigt härligt att vara ute. Kruuvakorv från pajala och pinnbröd grillades, varm oboy dracks och kylan bet härligt på kinderna ett tag. Jag önskar verkligen att solen kunde komma fram varje dag från och med nu, det är en obeskrivligt härlig känsla och får en att må bättre.

Nu håller jag på att tvätta och strax ska jag ta tag i disken, sen är det bara att börja fixa till sig inför kvällen för kl 18 kommer tjejerna hit och då är partyt igång!

Ha en bra helg.

 

Utsikten från toppen av berget

Jag är sämst på bloggdesigner och jag är sämst på att blogga just nu också. Men designen får duga så länge tills jag får hjälp och bloggningen kommer igång sakta men säkert. Har dock ingen större lust att berätta om det som varit utan nu försöker jag blicka framåt och tar en dag i taget även om jag vissa dagar vill lägga mig ner och dö på riktigt för att det skulle kännas lättare än att känna det jag gör. Men jag är inte sådan. Jag är inte den som ger upp och jag ger inte upp livet. Det enda man kan göra är att fortsätta kämpa, fortsätta leva, andas, hoppas och aldrig ge upp tron på att livet blir bättre.

För att prata om något annat helt annat så är vi äntligen snart klara med de här kurserna! Var till Pajala igår och redovisade vår affärsplan och idag har vi gjort klart arbetet i den engelska kursen, det är bara inlämningen kvar som vi tar imorgon. Det är sjukt skönt att vi äntligen har tagit oss igenom dessa projekt. Blod, svett och tårar har spillts så det sjunger om det och vi alla har lagt ner vår själ i arbetena men nu i slutändan är jag riktigt nöjd!

Träningen har kommit igång på riktigt nu också och min GPS-pulsklocka jag fick i julklapp är så jäkla grym så det finns inte! Vill typ fara ut och springa hela tiden bara för att få använda klockan. Även fast jag tränat för 3 timmar sedan så hade jag kunnat fara ut på en löprunda nu bara för att. Men det tänker jag inte göra för jag vet att kroppen inte orkar med det.. Får längta till nästa gång helt enkelt ;)

Nu ska jag äta en morotskaka och kolla på serier.

Det har varit ett par helvetesveckor den senaste tiden, på alla plan. Skolan har sugit musten ur mig totalt, jag är så sjukt sliten, inte bara på grund av skolan, och det märks, både fysiskt och psykiskt. Jullovet kunde inte komma mer lägligt. På söndag åker jag upp till Kiruna och då ska jag bara leva i nuet, njuta av ledigheten, familjen & vännerna, mysa framför brasan och läka ihop mig själv. Det finns ingen bättre plats i världen att läka en trasig själ på än hemma hos mamma & pappa eller i deras stuga.

Ikväll ska jag mysa med Anna en sista gång, imorgon ska jag på stan och sedan packa ihop så mycket saker som möjligt till min lilla etta och på söndag eftermiddag sätter jag mig på tåget.

Hoppas får en fin jul.

Och en sak till bara.. Det är nu man inser vilka som verkligen bryr sig och vilka som ställer upp när man som mest behöver det. Det är synd att något sådant här måste hända för att man ska inse det Tack alla underbara för allt stöd, vet inte vad jag skulle gjort utan er. Ni är guld värd ♥

Det gör ont i varje andetag, det smärtar i varje hjärtslag, det gör ont i varje steg jag tar. Luften jag andas känns inte som luft längre. Det känns som att andas i ett stort moln av tjock svart rök som aldrig försvinner.

Det här är mina ord. Mina känslor. Naket, öppet och ärligt.

4 år. 4 fina år av en kärlek jag aldrig trodde jag skulle få uppleva. Vi har gett, vi har tagit, vi har skrattat och gråtit tillsammans, öppnat upp oss för varandra på ett sätt som vi aldrig öppnat upp oss för någon annan. Vi har levt, vi har älskat, vi har varit lyckliga tillsammans. Vi känner varandra utan och innan, vi har delat drömmar och rädslor, vi har kännt känslor vi aldrig trodde kunde existera mellan två människor. Vi har andats varandras luft, kännt den andras känslor, levt som om vi vore ett. Vi har varit varandras allt.

Men vad gör man när man börjar känna känslor man inte vill känna? När man sakta men säkert börjar tveka och inse att den person man trodde var ens själsfrände, sin livskamrat för livet, kanske inte är det längre. Det har ju alltid varit vi och det skulle alltid vara vi.. Rädslan har varit enorm, man har tryckt undan den, tryckt undan tankarna, tryckt undan de känslor man inte velat känna, men till slut kan man inte förneka dem längre. När man inser att kärleken inte räcker till, ja då är det som att falla ner i ett bottenlöst hål. Den kärlek som varit så stark finns inte där längre.

Du har gett mig ditt hjärta och jag har gett dig mitt. Du har förändrat mitt liv, visat mig äkta kärlek, format mig till den jag är idag. Nu har jag förlorat en stor del av mig själv men också en stor del av dig och det gör ont ända in i själen. Att skiljas är att dö en smula.


Jag är rädd, jag är tom. Kroppen skakar, tårarna rinner..


En stor del av mitt hjärta kommer alltid att tillhöra dig.
Du var den enda för mig.

Farväl,
Jag älskar dig.

Jag tar en paus nu från bloggandet. På riktigt. Jag känner att det pågår alldeles för mycket jobbiga saker i mitt liv just nu och som jag skrev igår så kommer jag vara i en liten negativ period ett tag framöver så jag kommer inte bidra med så mycket roliga eller uppmuntrande inlägg om jag fortsätter skriva nu. Så jag besparar er all negativitet för denna gång (även fast jag vet att människor älskar att läsa om andra missöden och nedgångar. Men inte denna gång. Denna gång får ni inte ta del av det. Inte här iallafall och inte just nu. Kanske längre fram. De som känner mig, de vet och dem är de enda som behöver veta. Just nu).

Jag vet inte när jag kommer tillbaka, men jag hoppas ni också gör det när jag gör det.

Jag avslutar med dessa ord jag hittade nyss:

Min hals blir bara värre. Vaknade inatt av att jag var torr i halsen, tänkte dricka vatten men kunde inte svälja ner det, så ont gjorde det. Efter några strepsils och Ipren känns det nu lite bättre, men det är ändå ett helvete. Orkar verkligen inte med detta, men det är inte så mycket att göra åt saken. Livet vill väl inte att man ska ha det lätt alla gånger helt enkelt.

Jag längtar hem till min säng och till mitt täcke och en bra film. Det vore grejer. Helst något gott till det också, men jag får vänta till söndag då vi ska julbaka. Kan inte riktigt förstå att det är 1 advent om bara 4 dagar och det finns ingen snö, INGEN SNÖ! Man blir ju lite deprimerad och jag börjar snart tappa hoppet om att det kommer finnas snö till julen. Jag hoppas verkligen att fina Kiruna iallafall kan leverera snö när jag åker upp dit till jul.

Nä nu är det snart dax att återgå till arbetet, ska bara vänta på att grabbarna i vår grupp kommer tillbaka från lunchen.

Hoppas ni har en bra dag.

Kul att man vaknar med jordens smärta på vänstra sidan av halsen. Som ett jävla rivjärn. Just på vänstra sidan bara också. Just my luck. Det här livet går åt åt helvete. När allt annat känns jobbigt så kan man inte ens få vara frisk så man kan träna. Det måste ju vara ett tecken på att livet vill att man ska leva ett helvete. Jaa, jag är bitter och sjukligt negativ. Är inne i en sådan period och kommer troligen stanna där ett bra tag, så ni får tyvärr leva med det.

Sitter i skolan och arbetar på affärsplanen, som vanligt. Dock har vi lunchpaus just nu och jag gick till Ica för att köpa strepsils så det där förbannade halsontet kanske kan gå över fort. Och lite mandariner/clementinter/satsumas eller va tusan man vill använda för ord. Jag hoppas dem är sura annars blir jag ännu mer bitter. Söta mandariner är det värsta jag vet. Smakar ju bara blä.

Mongis tjej nr 1. Inte ens normal kan man se ut idag. Tack livet.

Gud förbannat vad slut jag är. Fötterna värker och hela kroppen känns mörbultad. 14 timmars arbete och inte en stillasittande stund förutom några små korta raster när man drack kaffe och åt lunch. Dagen har ändå gått hyffsat fort och vilket pådrag det var kl 6 på morgonen. Blev chockad på riktigt att det var så sjukt mycket folk vid den tiden! Både på Media Markt och Elgiganten. Fanns riktigt bra erbjudanden, bland annat en 32" Platt-tv för 1700! Hade verkligen behövt en sådan till min lägenhet.. Elgiganten skulle få in den imorgon, så får se om jag hinner fa dit. Dock finns det en stor risk att den blir slutsåld rätt fort..

Det jag pysslat med idag har varit att dela ut flyers, se till att det finns korgar och vagnar i butiken, delat ut godis, packat upp varor och jobbat i lagret. Lite roligt har det varit, men mest jobbigt om jag ska vara ärlig. Vissa stunder, när det inte fanns så mycket kunder och innan lastbilarna kommit med varor, kändes man riktigt överflödig. Gick typ bara runt i butiken och såg till att allt såg bra ut. Då gick tiden sakta, men när vi började arbeta i lagret och packa upp varor så flög tiden iväg. Det var tur, annars hade jag nog inte orkat så länge som jag gjorde.

Nu ska jag dööööö ett slag i sängen och kolla någon serie. Jag vet någon som kommer sova ovaggat inatt.

Kö till nyöppnade Media Markt klockan 06.00. Så sjukt att folk orkar vara där vid den tiden och stå i kö dessutom!

 

Det bjöds på fyrverkerier prick klockan 06.00

 

Gårdagen bestod av en runda på stan på dagen och på kvällen var det vin och Allstar som gällde med Anaaabananaaa. Var en kul kväll som alltid!

Imorgon öppnar Media Markt här i Luleå och då ska jag jobba på Elgiganten. De ska ha någon "drive" av erbjudanden för att få kunderna att stanna och då behöver de extra folk. En klasskompis jobbar där och det är han som frågat runt några i vår klass om vi vill hälpa till. Bra med lite extra penkis. Så imorgon kl 05.00 ska jag vara där och arbeta klockan runt nästan. Därför ska jag strax se en film och sen hoppa i säng så man inte är alltför trött imorgon. Kommer kännas skummt att gå och lägga sig id 8-9! Men jag tror för en gångs skull att jag kommer kunna somna på en gång, är så sjukt trött så det finns inte..

Hoppas ni haft en bra helg.

Redo för kvällen

 

Vi blev bjuda på goooodis av Fredrik. Förstååååå vad gott! Vin och choklad - nästan det enda som behövs för att göra en tjej mer än nöjd.

 

Skål!

 

Innan Allstar blev det dans på stolarna.. That's how we do it.